Hjälp, jag vågar inte satsa på
kärleken!

Jessica Wallin är lång och rödhårig med stort leende och ett härligt garv. Hon ser inte ut som en person som har svårt att få relationer att vara, men det är hon.
Ända sedan separationen för nio år sedan har den 38-åriga maskinoperatören från Karlskrona varit singel. Inte för att hon dragit sig undan och slickat såren. Tvärtom. Det här är en kvinna som har dejtat till max. Den första tiden blev hon förälskad stup i kvarten, men det varade aldrig i mer än ett par veckor.

Drar sig ur

Åren har gått och situationen har inte förändrats. Så fort det börjar bli allvar drar sig Jessica ur.
–Jag blir rädd och så backar jag. Det går kanonbra i början,  men när det blir seriöst så tappar jag tron på mig själv. Då blir det för nära inpå, min borg, min värld. Kanske är jag rädd att jag inte duger som jag är, säger hon.

Någonstans i livet har hon lärt sig att dra sig undan för att inte bli sårad. Kanske började det redan när hon var liten. Föräldrarna skildes när hon var 2 år gammal och sedan träffade hon bara sin pappa på födelsedagar och jular.
–Jag fick aldrig beröm av honom. Det var bara ”hej lilla gumman” – korta, snabba besök. Det kändes som ”jahapp”. Frågan är om det inte hade varit bättre om han inte kommit alls. Nu fick man lite hopp och så ”poff” var det borta igen. Han var inte någon att lita på.
–Han hade fyra barn med sin nya fru och så hade han ytterligare ett barn med en annan kvinna. Jag vet att jag tyckte att han träffade min halvsyster mer än han träffade mig och min syster.
Mammas nye man blev Jessicas riktige pappa. Men så när hon var 11 år fick hon en liten bror.
–Jag var inte svartsjuk eller avundsjuk, men nu efteråt inser jag att mamma ägnade väldigt mycket tid åt honom.

Svårt att känna tilltro

Så storasyrran fick klara sig själv. Hon var den glada, självgående tjejen som det inte var några problem med.
–Jag var duktig och självständig. Mamma och min styvpappa hade eget företag och jobbade jämt, så jag skötte mig själv.
Jessica är inte den som går och grubblar på det som varit och hon är för det mesta nöjd med sitt liv. Samtidigt kan hon inte låta bli att fundera över hur barndomen format den vuxna kvinnan som tycker om att klara sig själv och har svårt att lita på män.
–Det har säkert med varandra att göra. Pappa lovade en massa som han inte höll. Jag blev ju ledsen och besviken.
Det enda riktiga förhållande hon haft efter sin separation drog hon sig ur efter några månader.
–Han uppvaktade mig jättemycket, var busig och charmig och jag blev jättekär. Men så en gång när vi var ute och dansade träffade han sin exflickvän och jag fick för mig att han fortfarande var kär i henne.

Jessica konfronterade honom, tyckte inte att han gav ett tillräckligt bra svar och gjorde slut. Sedan har det blivit ett mönster som upprepas med alla män hon träffar. Så fort hon märker att killen är allvarligt intresserad hittar hon en ursäkt för att dra sig ur.
–Ibland är det som om jag tror att jag inte är värd den här människan. Och så tänker jag att det inte är värt att utsätta sig för risken att bli sårad.
Ett tag tog hon till och med det säkra för det osäkra och satsade på män som det absolut inte gick att få någon varaktig relation med: de som redan var gifta.
–Det var spänningen, att jag kände mig utvald. Kanske ville jag bli bekräftad: ”Han är upptagen, ändå väljer han mig.” Och så var det säkert – det kunde inte leda till något.

Vill försöka igen

Men nu längtar hon efter en riktig relation – trygghet, förutsägbarhet och gemenskap. Och ibland undrar hon om hon någonsin kommer att träffa någon.
–Vissa tillfällen, som vid jul och midsommar när alla är par, kan jag känna paniken. Ska jag vara ensam resten av livet?
Därför har Jessica bestämt sig för att försöka förstå varför hon gör som hon gör och bryta mönstret. Första steget blir att göra tvärtom – satsa på en man som inte är hennes typ och strunta i magkänslan som säger åt henne att sticka.
–Alltid när jag fått känslan att jag måste dra mig ur har jag följt den. Gud vad många chanser jag måste ha missat! säger hon och skrattar.

Experten:
Din syn på kärleken grundas i barndomen

Är du en klängranka eller stöter du ifrån dig alla partners? Det beror på beteenden du lärt dig redan som barn – men de går att ändra! Alla kan hitta kärleken, enligt psykologen Egil Linge.

Partytjejen som går från relation till relation, klängrankan som driver alla partners till vansinne och älskarinnan som ständigt dras till upptagna män. Alla har de i grunden samma problem: De kan inte forma nära relationer eftersom de inte lärt sig hur.
–De söker och vill skapa en relation, men lyckas inte. De känner sig inte trygga i kärleksrelationer och ofta inte heller i umgängeskretsen, säger psykologen Egil Linge som skrivit singelhjälpboken Hemligheten – från ögonkast till varaktig relation tillsammans med journalisten Dan Josefsson.
I sitt jobb som terapeut möter han många män och kvinnor som har svårt att skapa varaktiga relationer.
–Det är svårt att säga ”jag misslyckas i relationer”. Därför hittar folk yttre förklaringar: ”jag har haft otur och inte hittat den rätta” eller ”jag har satsat på jobbet”, säger han.

Leta i barndomen

I själva verket finns grunden till problemen i barndomen.
För hur du ska göra för att bli omtyckt och hur du får kontakt med andra lär du dig redan som mycket liten. Allt beror på hur pass bra dina föräldrar klarat av att möta dina behov. Det kallas anknytning och den leder till att du antingen blir en trygg person utan större problem att knyta nära band, eller att du blir otrygg i dina relationer.
–Det viktiga för barnet är att få närhet och beskydd och det anpassar sitt beteende för att få det. Om föräldrarna till exempel visar ogillande när barnet är ledset slutar det att gråta för att få kontakt. Vid 4–5 års ålder kan det redan ha lärt sig att ”det är inte bra att vara klängig”, säger Egil Linge.

Håll distansen så blir du inte avvisad, är budskapet de barnen får av föräldrarna. Och det är också den metod som de omedvetet kommer att använda som vuxna när de vill skapa nära relationer.
De håller avstånd genom att anpassa sig, inte ge sig hän till 100 procent, kanske till och med genom att avsiktligt välja partners det inte går att komma riktigt nära.
Problemen uppstår när deras relationer ska fördjupas och hålla längre än några månader.
–Man ser det ofta väldigt tydligt. Ett förhållande kan fungera väldigt bra, ända tills en vill gifta sig och skaffa barn och det visar sig att den andre inte klarar av att gå hela vägen, säger Egil Linge.

Granska mönstren

Men alla otrygga människor undviker inte närhet.
Motsatsen till de distanserade, undvikande människorna är de som kräver ständig närhet och uppmärksamhet.
De har haft föräldrar som varit nyckfulla och oberäkneliga. Ena stunden har de fått massor av uppmärksamhet, nästa ingen alls. Alltså har de lärt sig att de måste vara krävande för att få kontakt.
Klängrankorna, eller de ambivalenta som de kallas på psykologspråk, går jättenära från början, berättar allt om sig själva och vill vara i ständig kontakt med sin partner.
Inte sällan slutar det med att de driver bort sin älskade med sin intensitet.
Men situationen för alla otrygga singlar är inte hopplös. För de flesta ordnar det sig till slut.
–Även om du har haft en otrygg anknytning kan den bli trygg bara du träffar en man som du kan lita på. En sådan som säger att han ska komma fem och verkligen dyker upp. Då börjar dina mönster förändras, säger Egil Linge.

Våga göra tvärtom

Du kan också medvetet ändra ditt beteende. Det är det Egil Linge hjälper kärlekslängtande män och kvinnor med på sin mottagning. Tillsammans med sina patienter har han arbetat fram den metod som beskrivs i Hemligheten – från ögonkast till varaktig relation.
–Egentligen är det väldigt enkelt. Det handlar om att våga göra tvärtom. Det är svårt att ändra känslor och tankar, men vi kan påverka våra beteenden, säger Egil Linge.
Det kan räcka med små förändringar: att inte dricka nästa gång du går ut eller börja snacka med en man som inte är din typ.
Med andra ord: Gå emot magkänslan!
–Att känslan säger ”det här är inte bra” betyder ju inte att det verkligen ÄR dåligt, som Egil Linge säger.
När du identifierat de negativa tankarna och slutat lyda dem gäller det att våga släppa kontrollen.
–Det finns en föreställning om att det ska kännas ”rätt”, det ska komma en sorts kärlekskänsla. Dyker inte den upp så gör man slut. Mitt råd är: stanna kvar lite längre, träffa en person flera gånger, säger Egil Linge.
–En del ger upp – då plötsligt träffar de någon. Det som händer är att de släpper kontrollen. De behöver inte prestera utan är bara sig själva.

 
AV ANKI SYDEGÅRD 

Publicerad 2008/10