Vi blev höga på godis, treo och vin

Socker blev som en drog för mig

Namn: Annette Blom
Ålder: 55 år
Familj: En son
Gör: Hälsoterapeut
Bor: I Bromma

”Jag har alltid älskat sött och socker, godis, kakor, choklad, glass, bullar och bakelser. Runt 40 började jag må sämre av allt det söta. Jag gick upp 18 kilo på några år, fick ledvärk och orolig mage, sömnbesvär, trötthet, humörsvängningar, nedstämdhet och en känsla av att vilja krypa ur skinnet. Jag trodde det var klimakteriebesvär...

Då åt jag mycket ljust bröd, kaffe och bulle, pasta, kakor, glass, men inget mättande protein. Jag tog till sötsaker och choklad mot tröttheten under dagen och på hemvägen. Och på kvällen blev det glass eller godis vid tv:n.
Reaktionen var illamående, som baksmälla. Socker var min drog. Jag lurade mig själv, smusslade och gömde godispappren i soporna, åt upp min sons lördagsgodis och köpte nytt. Jag dolde mitt missbruk för andra.

Jag sökte läkare för mina fysiska symtom. Proverna var bra, men jag mådde dåligt. Varje måndag slutade jag med godis. Det höll till onsdag, då jag kände mig totalt värdelös som inte klarade det.
För några år sedan kom vändpunkten: Jag läste på internet om sockerberoende och hittade hjälp. Jag tänkte: Detta är jag! Det var en otrolig lättnad att det fanns fler som jag. 

När jag fick en plats på sjuksköterskan Bitten Jonssons kurs för sockerberoende i Hudiksvall slog jag till. Mitt liv blev helt annorlunda nu: Inget socker, inget kaffe, som ger samma kick. Ingen alkohol, det är flytande socker. Inget vitt bröd. Jag mötte andra med samma problem. Jag lärde mig om varningssignaler och beteende, Och jag fick nya matvanor. Det var frukost, lunch, middag och mellanmål, och mer protein och grönsaker som gällde. Jag åt fisk och kött, rårivet, broccoli och råris. Mitt sug efter sötsaker minskade dramatiskt. Det var som trolleri! Jag skrev matdagbok och insåg att jag dövat både känslor och fysisk smärta med socker.

Efter kursveckan rev jag ut allt i sitt kylskåp. Bort med socker, vitt mjöl och pasta. In med fullkorn, fisk, baljväxter, rotfrukter, grönsaker och frukt. Planering är A och O. Jag lärde mig tänka ut, handla och laga bra mat. Nu har jag alltid nödmat i handväskan mot akut hunger: kokt ägg, morot och nötter.

Mitt liv ser helt annorlunda ut nu. Jag har bytt från säljarjobbet till eget företag i hälsobranschen. Jag har gått ner 17 kilo. Led- och sömnbesvären är borta. Psykiskt har jag fått ett större lugn. Oron och det svarta tunga är borta. Maten och ätandet får ta tid och plats. Jag har hittat balans och harmoni. Livet är glädje, inte kamp. Och jag har massor av energi!”

Jag tog tio treo om dagen

Namn: Helena Lindman
Ålder: 39 år
Familj: Sambo, en son och en bonusdotter
Gör: Informatör på Svenska Migränförbundet
Bor: I Stockholm

”Jag har alltid haft huvudvärk. Som barn fick jag barndispril, i tonåren Anervan stolpiller mot migrän som jag hade två gånger i veckan, ofta på fredag när det var fest på gång. I övre tonåren började jag ta receptfria treo också. Snart tog jag dem redan ett par dagar i förväg, innan huvudvärken kom. Efter ett par år var jag uppe i  tio i veckan.

Efter gymnasiet fick jag jobb på dagis. Trots ny migränmedicin fortsatte jag med treo. Men allt större barngrupper ökade stressen, och jag kom upp i tio tabletter per dag. Jag tuffade på. Jag har alltid varit kompetent, tagit ansvar och ställt höga krav på mig själv. Det syntes inte utanpå hur jag mådde. Jag förstod inte att jag överkonsumerade treo. Jag hade ju ont...

När jag blev gravid för tolv år sedan minskade migränen och jag slutade ta treo. Men när min son började på dagis och jag började jobba kom stressen tillbaka. Jag var snabbt uppe i tio treo om dagen igen! Och jag fick magkatarr.
Nu började jag inse jag att jag inte mådde bra. Jag sökte information på internet om överkonsumtion av läkemedel. Det blev vändpunkten. Jag läste och grät, kände igen mig. Jag hade skuldbelagt mig själv, men såg nu att grundproblemet var migränen.

Jag sökte hjälp på en smärtklinik. Efter en rad undersökningar och tester fick jag diagnosen migrän, spänningshuvudvärk och läkemedelsutlöst huvudvärk.
I maj 2001 fick jag komma till en klinik i två veckor för att sluta med treo. Efter ett dygn kom abstinensen, jag mådde illa, blev yr, hade oro i kroppen. Men efter tre dygn var jag ute ur dimman!

En viktig del av behandlingen var att se problemet på ett nytt sätt med hjälp av en KBT-psykolog och lägga upp strategier för livet utan treo. Han skrev ordet ”treo” på en tavla och frågade: Vad tänker du? Det är mitt liv! sa jag spontant. Treon hade hållit mig flytande.
Terapin var välgörande. Sedan den dagen har jag inte tagit en enda treo. Jag arbetar deltid men har varit sjukskriven i perioder och har halv sjukersättning på grund av migränen. Jag lever mycket mera här och nu, har lärt mig släppa taget och bara vara. Men jag får hela tiden se upp för att inte öka tempot och kraven igen.”

Jag drack vin varje dag

Namn: Elisabeth Grönkvist
Ålder: 51 år
Familj: Make och en dotter
Gör: Undersköterska
Bor: I Ystad

”Alkohol har alltid varit ett socialt smörjmedel för mig sedan tonåren. Jag var blyg, drack fort, ville bli full för att våga vara som andra.
I 40-årsåldern började drickandet bli ett problem. Eftersom min dotter är född med ett handikapp använde jag ofta henne som ursäkt: Jag var ju en trött ensamstående mamma som behövde koppla av med ett par glas vin. Varje kväll. Jag drack lite ”finare”, valde vissa druvsorter, speciella vinländer, tog alltid något att äta till, som om det vore mer okej då.

Min mamma sa ibland: Dricker du inte lite väl mycket? Men jag slätade över, sa att ”jag ju måste få koppla av”. Plötsligt gick det snabbt utför. Jag hamnade i en dålig kärleksrelation, blev sjukskriven, tog till och med droger en kort tid, tills jag en morgon vaknade, såg mitt liv med ”nyktra” ögon och tänkte: Elisabeth, vad håller du på med? Stoppa nu!

Jag gjorde slut på relationen, tog kontakt med ett behandlingshem och fick hjälp mot drogmissbruket. Men jag snart ersatte drogen med vin.
Ett år senare kom den verkliga vändpunkten. Jag insåg hur illa det var och tog kontakt med en god vän som lyssnade och satte mig i kontakt med en självhjälpsgrupp för alkoholmissbrukare. Det var som att komma in i värmen och få ovillkorlig kärlek. Jag vågade börja leva och tro att jag duger. Jag lärde mig massor om mig själv. Häftigt!

Det var för tio år sedan. Ett återfall hann jag med innan jag lyckades svänga mitt liv 180 grader. Jag har gått ner 25 kilo, lärt mig att bättre hantera konflikter och obehagliga känslor utan att fly. Jag är socialt utåtriktad  och är ibland ute och pratar om mitt alkoholmissbruk.
Jag ser nu att jag haft missbruk i olika former hela mitt liv, även socker, mat och shopping. Men nu kan jag hantera det bättre. Jag är lyckligt gift med en bra man. Så bra som nu har jag aldrig haft det. Men jag vill absolut inte vara utan mina erfarenheter, jag har lärt mig oerhört mycket på vägen hit.”

Dricker du för mycket - testa och se

Är du en vardagsmissbrukare?

Missbruk kan handla om alkohol, socker, mat, sex, shopping eller annat. Det är inte mängden som är det viktiga, utan det tvångsmässiga beteendet, säger beroendekonsulten Anna Wingren.

–Varningssignalerna är desamma för alla missbruk. Här talar jag mest om alkohol, men du kan använda samma testfrågor på andra beroenden, säger Anna Wingren, beroendekonsult, medförfattare till boken Belöning och beroende, själv nykter alkoholist sedan 1983. Hon har egen mottagning i Lund och arbetar även med företag. Här är hennes testfrågor:

Ditt bruk är normalt om...
...det är gott och trivsamt att dricka vin.
...du är fri i förhållande till alkoholen och avgör själv när du vill dricka eller avstå.
...du kan välja att dricka lite mera när det finns tid för återhämtning.
...drickandet inte får tråkiga konsekvenser.

Du är i riskzonen om...
...du dricker när du känner oro, ångest, är arg eller ledsen eller för att du inte kan sova.
...”slarvtar” tar ett glas då och då, i farten, när telefonen ringer.
...dricker före fester för att komma i form.
...suget efter vin är lättväckt.
...du blir irriterad, rastlös, får ångest och koncentrationsproblem om du inte får vin.
...det ofta blir för mycket.
...du ser till att du alltid har alkohol så det finns hemma för säkerhets skull.

Du kan vara beroende om...
...ditt behov är mycket lättväckt och du kan ofta inte stå emot.
...du dricker på fel tid och plats trots konsekvenser för familj eller arbete.
...du dricker fast du inte vill, eller inte har tid eller pengar.
...du smusslar och ljuger om drickandet.
...du behöver dricka större mängder för att uppnå den känsla du brukade få.
...du blir arg när andra klagar på drickandet och förnekar att du har problem.

Vad gör man om man är i riskzonen?

–Att förneka är ett psykiskt skydd när man inte orkar, vågar eller kan erkänna sitt missbruk, säger Anna Wingren.
–Om du vill testa var du står, håll koll och skriv upp mängden alkohol du dricker. Ur medicinsk synpunkt bör kvinnors totala veckokonsumtion inte överskrida 9 standardglas, där ett glas är 15 centiliter. På www.alkoholprofilen.se kan du kolla din konsumtion närmare.
–Bestäm dig för hur mycket du själv tycker är rimligt att dricka. Anteckna ärligt allt. Ta aldrig ett glas vin i farten eller på stående fot.
–Fundera på med vilken iver du vill ha vin? Vad du vill uppnå med att dricka? Kanske må bättre, glömma en konflikt eller liknande? Skriv ner varför du drack: Av slentrian? För att döva en negativ känsla? Eller toppa en positiv upplevelse?
–Följ upp efter en månad hur du lyckats hålla den mängd du bestämde. Om inte, hur kan du klara det på ett annat sätt i fortsättningen? Fortsätt kolla i tre månader. Har du många misslyckanden? Då finns risk att du har alkoholberoende.
–Pröva en vit månad. Om det inte går bra, tala med en god vän om problemet och be om hjälp. Eller gå till Anonyma alkoholisters öppna möten. De står i telefonkatalogen och har hemsidan www.aa.se.
Som anställd har man rätt att få hjälp till rehabilitering genom sin arbetsgivare.
–Alkoholism är en sjukdom så man kan inte få sparken på grund av beroendet. Men livet kan bli helt fantastiskt om man vågar söka hjälp, säger Anna Wingren som hjälpt hundratals alkolholberoende kvinnor.

Av Charlotta Lindell och Monika Brannäs
Foto: Lennart Dannstedt, Annie Anderberg 

Publicerad 2008/08